Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnimma något hotfullt som han visst hört en
gång förr.
De tre kvinnorna sade godnatt.
— Godnatt, min gosse, sade modern sakta. Hon
hade stått stilla och knappast yttrat något, men just
på grund av denna stillhet förstod Vilhelm hur
orolig hon var. Han anade att något var på färde.
— Det hade varit bättre om du hört på mej, sade
Per Vold sakta när de kom upp på loftet. Nu skall
väl den där Dabbelsteenskan lägga sin näsa i blöt
i det här också.
Han såg så ond ut, att Vilhelm icke vågade säga
något. Förresten var han inte heller upplagd att
prata om saken. Per drog av sig stövlarna;
förargad klädde han av sig och kröp upp i sängen.
Det rum de låg i var egentligen bara ett slags
gång mellan de två rummen i förrådsbyggningens
andra våning — öppningen ut till svalen saknade
dörr. Vilhelm tyckte att det var skönt och luftigt,
och han tänkte, att när Tora kom med maten,
kunde han lätt smita efter henne. Han måste få tala
med Tora; det kunde väl till och med Per begripa.
Han kastade sig ned på sängen vid sidan av Per
Vold; hjärtat klappade nästan plågsamt medan han
väntade på att Tora skulle dyka upp. Både näsan
och hela ansiktet gjorde så fördömt ont, pulsarna
bultade och det sprängde när såret svullnade upp.
Det var inte möjligt att ligga stilla, och bara han
rörde sig det minsta, knakade och darrade hela
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
