Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sängen som om den ville gå upp i limningen. Det
var en skröpligt sammanfogad tingest, som blivit
inflyttad till honom och Claus. Vanligen fanns här
intet annat bohag än den stora, järnbeslagna kistan
vid väggen.
Han kunde inte ligga stilla — spånningen och
rädslan blev till en ohygglig tortyr. Han hade då
inte gjort något galet, men samtidigt visste han,
att det inte var utan orsak som han låg här och
kände, att det ogillande som riktades mot honom
inte var alldeles grundlöst. Varje gång han
tänkte på Claus blev han ursinnig — och när han
tänkte på Tora Synstevold, kände han en förvirrande
och smärtsam skamkänsla. Sedan stod bilden av
modern för honom, och då stack det till i samvetet.
Nu tänkte han endast med olust på förälskelsens
ljuvliga rus, i vilket han gått under hela veckan —
nu kom de förfärliga kopparslagarna. Men till
vilket pris som helst måste han få tala ut med Tora.
Äntligen gick det i trappan. Men det var inte
Tora. En äldre, stillsam flicka, som han sett
vandra mellan husen under gästabudet, satte en skål
mjölk och ett fat med påbredda smörgåsar på
golvet vid sängen.
— Varsågod och ät då, sade hon och försvann.
Men Per Vold sov redan, och Vilhelm hade
ingen lust att väcka honom. Den kalla, söta mjölken
smakade underbart; innan han visste ordet av hade
han tömt hela skålen. Han fick också lust på en
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
