Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drev han omkring på gården i regnet, tittade in i
den gamla stugan där han och hon varit den första
bröllopskvällen och letat reda på mat och kaffe.
Det brann en skön brasa på härden. Vid
långbordet satt några ungdomar och spelade kort, andra
stod omkring och tittade på. Vilhelm kände sig
frestad att gå in och slå sig till ro en stund, det såg
så hemtrevligt ut med brasan, men så upptäckte
han att Claus var där, och då smög han sig ut igen.
Han sköt upp axlarna, sprang över gården och
ned till eldhuset, men dörren var stängd med lås
och bom. Den halvgamla flickan, som kvällen
förut kommit upp med mat, gick i detsamma förbi;
hon hade en gammal säck över huvud och rygg till
skydd mot regnet och bar två vattenhinkar i ett ok.
Hon var mer än villig att få en pratstund.
Eldhuset begagnade de inte till dagligt bruk, utan endast
vid bak och slakt, ja, de hade ju också kokat maten
där till gästabudet. — Men nu, när det inte är fler
främmande, lagar vi maten i köket, kan du förstå.
Han hade flera gånger varit inne i köket utan
att se till Tora.
— Du vet väl inte var Tora är — Tora
Ommundsdotter, jag skulle gärna velat tala med henne
ett slag?
— Tora är väl på Synstevoll, tänker jag. Hon
gick då tidigt i morse.
Vilhelm tyckte att tösen betraktade honom litet
illmarigt.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
