Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Lunde började det regna. Resten av dagen
duggade det jämnt och stilla — det droppade från alla
tak och trädgrenar. Dalen låg till hälften dold
i regndimma. Men fastän det var en ganska våt
och kylig dag, hade Vilhelm efteråt alltid en känsla
av att det varit kvalmigt.
Det hettade i huvudet och han kände sig dålig;
det stela och svullna ansiktet verkade som ett både
fysiskt och psykiskt obehag. Av gudstjänsten
mindes han ingenting annat än att han gömt sig längst
bak på läktaren där de unga pojkarna satt. Någon
smusslade en brännvinsplunta till honom, och han
blev förfärligt generad. Syntes det verkligen på
honom hur klen han var? Men för en gångs skull
hade han verkligen lust att ta en slurk. Supen
gjorde honom gott och han såg med lättnad, att
flaskan gick vidare från man till man — då hade
han alltså inte blivit bjuden därför att han såg
dålig ut —
När de skulle gå till middagsbordet, kunde han
och Claus inte längre undvika varandra. De
skulle sitta sida vid sida. Men de växlade inte ett ord
och såg knappast på varann, och känslan av att
vara så nära broderns massiva kroppshydda, som
också inneslöt, han visste inte vilka tankar, men de
rörde sig säkert om detsamma som hans egna,
ökade Vilhelms oro i en nästan outhärdlig grad.
Efter middagen tog han mod till sig och gick
ut för att söka reda på Tora. Våt och övergiven
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
