Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kröp ihop i länstolen och började på en
berättelse om »Sigrid, eller kärlekens och tapperhetens
belöning».
Egentligen hade han aldrig brytt sig något
vidare om att läsa kärlekshistorier. Men i dag var
det annorlunda, och så försiggick berättelsen på den
gamla hedniska tiden, då folk trodde på Freja och
Tor och Oden, och hjältarna antingen var ädla
kämpar eller vilda och blodtörstiga skurkar. Och
den vackra Sigrid Syvaldsdotter blev till Tora, och
han själv var Othar. Hundingkämpen som
överföll prinsessan i skogen och ville våldföra sig på
henne, tänkte han sig ovillkorligen i Claus’ gestalt,
och den lömska Ragnhild var något i samma väg
som madame Aleth.
Ju längre han läste, desto mer betagen blev han.
Det mörknade tidigt denna dag, men Vilhelm höll
boken tätt under det gulgröna fönsterglaset, som
till på köpet var överstänkt av det smutsiga
takdroppet. Han märkte inte att det svullna och
blodsprängda ögat gjorde ont, han ansträngde sin syn
för att kunna urskilja bokstäverna som började
flyta ihop för honom nu.
Han ryckte till då mormodern kom in i
kammaren. Vid den sista resten av dagsljuset hade han
försökt att komma till slutet av Othars skenbröllop
med Insegunde och Sigrids sjåälskval, medan hon
höll ljuset för dem. Det var oerhört spännande,
och skildringen av Jarl Ebbes gård sammanföll lik-
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
