Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som med den stora bondgården här. Han sprang
upp och erbjöd sin mormor stolen, men väntade
bara på att få försvinna med sin bok.
— Vänta lite, Vilhelm, sade madame Elisabeth.
Jag har ett ord att såga dig. Du kan förresten gå
och leta reda på din bror — för det angår er båda
två.
Vilhelm kände att han blev blek och kall. Nu
kom det som han varit rädd för hela dagen — han
visste inte riktigt vad.
— Men tror du att detta är klokt, Elisabeth,
hördes Hågen Lundes stämma bortifrån mörkret.
— Den satans kärringen Aleth har lockat ur Tora
hela historien.
Madame Elisabeth hade satt sig i länstolen —
hennes ansikte lyste som en stor, gul fläck i
skymningen. Hon trummade med fingertopparna mot
bordet.
— Man måste få dessa människor att begripa, att
de skall hålla mun och inte ta det så tragiskt som
den stackars Dorthea. Du får nog låta mig klara
upp det här, Håkon.
— Ja ja. Länsmannen satte sig upp och letade
efter sina stövlar. — Du känner ju bäst dina egna.
Du får väl bestämma nu också. Han drog en djup
suck.
Det var mycket ljusare ute än inne. Vilhelm frös
i sina våta kläder när han gick över gården. Och
när han öppnade dörren till den gamla stugan, slog
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
