Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len, det hade ju varit mycket naturligt, om bara
inte du varit den du var, oduglig och föga
intagande, vild och våldsam med huvudet förvridet av
romanläsning och allsköns smörja — stackars Aleth,
jag har aldrig velat göra dig så illa som du gjort
dig själv. Och när du äntligen ville stanna kvar
hos David och mig, så hade jag inte hjärta att visa
dig på dörren.
Madame Dabbelsteen grät och grät.
— Och allt det du fantiserade om efter Davids
död — det tog jag inte för annat än en vansinnig
människas dillerier. När du sedan kom igen och
tiggde och bad att få stanna hos mig och barnen
— hon höll verkligen mycket av dem, i synnerhet
av dig, Dorthea — nåja, då tog jag henne till nåder
igen. Hon hade ingen annanstans att ta vägen, folk
var rädda för henne, för många gånger var hon
inte klar i huvudet.
Sedan gifte jag mig med de Theilemann, och det
var mest för barnens skull. Ja, lilla Dorthea, jag
vet nog att ni tycker att jag inte höll av er så
mycket som jag borde, men det var framför allt er
framtid jag tänkte på, att ni skulle få det gott i
uppväxtåren. Jag var ju ännu en ung kvinna, nåja,
Theilemann var en snäll människa, men det var ett
stort hus att sköta om och jag fick inte så mycket
tid med er. Men jag trodde att jag kunde lita på
Aleth, och att hon åtminstone skulle ta sig särskilt
an dig för din fars skull. Det gjorde hon väl ock-
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
