Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gjorde jag kanske inte rätt för födan och
kläderna, Elisabeth?
— Det vet du nog själv, lilla Aleth, att vidare
duktig har du aldrig varit. Jag hade varit bättre
betjänt med en rask och kraftig tjånstflicka än med
en romantisk och överspänd mamsell.
— Och så var du rädd för mig. Madame
Dabbelsteens stämma blev gäll. — Du var rädd att jag
skulle röja vad jag visste om dina hemliga vägar,
Elisabeth.
— Jag var icke rädd. Alla de galna och
förvirrade fantasier som du satte ihop efter — Davids
död — Vilhelm märkte att hon tvekade ett
ögonblick innan hon uttalade morfaderns namn — vem
tror du satte någon lit till dem därborta, där alla
kände dig tillräckligt för att veta att du var
halvtokig? Rykten kunde du nog sätta i gång —
det gick många rykten om Eckelöffs död, och jag
har aldrig tvivlat på att det inte var från dig de
kom. Jag gitte aldrig ställa dig till räkenskap. Du
fick ju ändå se — den gamlas stämma blev
besynnerligt högdragen — att mig skadade de inte.
Jag gifte mig med David Frazer och lät dem
prata.
Det blev tyst därinne ett ögonblick; sedan
började någon snyfta. Det var nog madame
Dabbelsteen.
— Ja, jag hade ju sett att du — jag förstod
vilka förhoppningar du närt. Skrivaren och mamsel-
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
