Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, sade madame Elisabeth lugnt. Herre Gud,
Dorette, du är snart själv gammal — kan detta
beröra dig så starkt? Att din mor också varit ung en
gång, för mer än fyrtio år sedan. Ja, vi var båda
två förälskade i David Frazer. Det kom något
besynnerligt mätt och belåtet i hennes stämma.
— Det är detta Aleth broderat vidare på, därför
att hon var svartsjuk — alltsammans. Att din far
inte var en lömsk människa, det kan du väl själv
inse, när du betraktar hans vackra drag — du har
ju det lilla pastellporträttet av honom?
— Det är så otydligt. Dorthea svalde ett par
gånger. Det har kommit in vatten under glaset.
Madame Elisabeth yttrade ingenting.
— Men hur har ni kunnat härda ut! ropade
Dorthea. Att leva i alla dessa år när ni har vetat, att
folk sa dessa förfärliga saker på er rygg. Mamå!
— Herre Gud, barn, vad folk säger, hon
skrattade litet, men hon lät inte glad. — Det bryr man sig
inte så mycket om, när man har fullt upp att göra
med att leva.
— Men, men, stammade Dorthea, er nuvarande
man — om han fick höra detta?
— Håkon — den gamlas stämma fick åter det
besynnerliga, mätta tonfallet, han är ju heller inte
någon duvunge. En gammal soldat som Håkon har
nog hört värre saker än så.
— Men nu bör du nog gå till sängs, min flicka,
sade mormodern efter en stund. När du fått sova
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
