Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formaliteter som var nödvändiga, innan hon kunde
bryta upp från Brovold. Därför körde de i den
stora fina vagnen som Hågen Halvorsen låtit göra
efter en vagn som han sett i utlandet. Vagnskorgen
var upphängd på stora S-formade medar, vilket
kom den att vagga mycket behagligt. Det fanns
stoppade skinndynor både på baksätet och framsätet
och vagnens bakre del var försedd med en sufflett.
Att Vilhelm fick åka så fint, gav honom en viss
självkänsla. Och det kunde han behöva.
Han satt på baksätet mitt emot länsmannen och
modern som lutade sig mot var sitt hörn. Att inte
Claus var med i vagnen, var ändå en tröst. Han
körde deras egen trilla, förspånd med Junkern.
Modern hade bestämt det så.
— Du åker med oss, Vilhelm.
Han hade ett intryck av att hon med flit
undvek Claus. Hans uppförande på bröllopet på Lunde
hade hon också orsak att vara missnöjd med. Det
var bara det, att Vilhelm hela tiden måste tänka
på hur mycket värre han själv uppfört sig. Tänk
om modern vetat, att han stått där och smyglyssnat
i spiselvrån. Varje gång han tänkte på det, sög det
i maggropen och hjärtat blev liksom så litet och
hoptryckt. Nu kunde han inte förstå att han gjort
sig skyldig till något dylikt. Men medan han stod
där, hade han inte ett ögonblick tänkt på att han
bar sig skamligt åt.
Han visste inte heller varför han gjort det. Kan-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
