Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ske hade han väntat att de andra skulle säga något
mer om honom och Tora. Aleth hade upprepat
några ord som Tora fällt och som gjorde det klart, att
hon inte var ond på honom. Hon hade förstått att
hans närmanden inte varit oridderliga. Det var
något helt annat med Claus’ nedriga överfall. Eller
också hade han hoppats att hans mor med några
ord skulle tvätta hans lilla nedsmutsade äventyr
rent igen.
Han tyckte inte att han kunde stå ut med att
tänka på det nu, och ändå kunde han inte tänka på
något annat. Det var förskräckligt att behöva
skämmas över att ha varit så enfaldig och så lycklig. Där
kom de allesammans, några med tyst ogillande och
andra med ord som träffade som örfilar, och lät
honom veta hur förfärligt illa han burit sig åt —
dumt, anstötligt, ödeläggande för Tora, som en
tafatt pojkslyngel och som en person utan folkvett.
Han var viss om att han aldrig skulle glömma de
kvällsstunder de suttit tillsammans, så nöjda och
oskyldiga — alltid skulle han minnas Cdet lilla
bröstet som han hållit i sin hand. Så ljuvligt varmt det
varit där de satt i den råkalla dalen vid
kvarndammen med åsen på andra sidan som låg så mörkblå
och fjärran. Och hennes kyssar blev liksom ännu
varmare, därför att det var så ödsligt omkring
dem. Det skulle nästan varit kusligt, om det inte
varit de två. När han kände den starka doften av
nyutsprucket hägglöv, skulle han alltid komma att
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
