Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade massor och massor av hemligheter som de
gömde i sitt skal. Det var egentligen hemskt att
tänka på, ty på ett visst sätt förblev man liksom
alltid ensam, vem man än var tillsammans med.
Det gick inte vidare fort med den tunga
vagnen på vägen som var urgrävd av regnet. Flera
gånger måste de stanna när de mötte boskap som
skulle upp till fäbodarna. På det första
skjutshållet där de rastade träffade länsmannen bekanta,
som han länge blev sittande att prata med — det
var visst i flera timmar. Under tiden satt modern
och han vid den öppna spisen, men de talade
knappast med varandra. Vilhelm avundades Claus, som
fick göra som han ville — han körde sin väg så
snart de ätit och Junkern var utvilad.
De måste övernatta på det skjutshållet, som låg
halvvägs mellan Lunde och glasbruket, och dit kom
de inte förrän sent på kvällen — klockan var över
nio. Claus hade redan ätit och gått till sängs i ett
slags mellangång där pojkarna skulle ligga. Han
sov då Vilhelm kom dit.
Det drog alldeles ohyggligt i gången, men inte
nog för att ta bort lukten av den gamla skämda
maten som stod på en hylla över sängen. Det var
på det hela taget ett otrevligt ställe. Hustrun kom
direkt ur sången, när de anlände, och tog emot dem
så gott som naken. Benen under den trasiga
underkjolen var smutsiga och knutiga av åderbråck;
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
