Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der vägen. Hon låg mycket obekvämt, fastän
länsmannen hämtat in vagnsdynorna och lagt dem på
bänken under henne. Den skinnfäll, som han
alltid förde med sig på sina resor, fick hon låna att
ha över sig. Det var verkligen snällt av honom, och
själv låg han med skjutspojken i stugans enda
säng, som var ännu kortare och mera obekväm än
vad sängar brukar vara hos bönderna, vartill kom
att den såg högst oaptitlig ut.
Dorthea låg med handen under kinden vänd mot
spisen, där glödhögen började falna. Ibland
glimmade det till bland kolen för att lika hastigt
slockna, och den utbrända veden sjönk ihop med små
knattrande ljud.
Ja, han var en snäll människa, länsman Lunde.
Och det underliga var att hon tyckte att hon, trots
allt, kommit modern närmare än någonsin förr.
Kanske därför att de båda nu blivit gamla. När
man själv är ur dansen, dämpas det som gjorde
att man en gånrg stod i ett så starkt
motsatsförhållande.
Som genom en ömsesidig överenskommelse
hade de låtit det avskyvärda uppträdet i kammaren
bli begravt i tysthet. Dagen därpå hade modern
tagit henne i enrum och talat om hennes framtid.
Det fanns egentligen intet hinder för att hon
kunde komma till Lunde med de mindre barnen. Mat
och husrum hade de Gudskelov. Vilhelm hade ju
redan fått något att göra med bokföringen på glas-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
