Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruket och Claus kunde väl sättas i handelslära
eller komma på kontor — möjligen med Antonette
Bisgaards hjälp? Hon själv och länsmannen, och
säkerligen Ole också, ville gärna ha henne där. Det
enda var att Gullaugfolket inte skulle se det med
blida ögon. De var litet missnöjda med att inte hon
och Håkon redan nu ville överlåta gården till Ole
och Ingebjörg. Men om Dorthea ville skicka dit
några av de yngsta barnen, skulle de på alla sätt
och vis få det bra hos sina morföräldrar. Hon själv
ville gärna ha ett par småttingar i huset och
Håkon var barnkär — han hade aldrig riktigt kommit
över sorgen att de mist den lille Halvor. Det
skulle passa bäst att de tog Rikke och Christen; det
dröjde nog inte så länge innan det blev småfolk
hos Ole och Ingebjörg, och om det då var flera
eller färre småbarn på gården, så kunde det komma
på ett ut.
— Ja, du kan ju tänka på det, min flicka. Skulle
du tycka, att det blir för mycket för dig med den
skaran du har, så kan du när som helst skicka ett par
av dem upp till oss; välkomna skall de alltid vara.
Dorthea förstod att modern menade det
uppriktigt. Det hade förresten inte varit likt henne att
uppoffra sig för någon, om hon inte själv hade
lust till det. Fast — beträffande Aleth
Svensdotter måste hon ha visat sig både välgörande och
tålmodig. Ty att hon skulle hållit på Aleth bara av
fruktan för de rykten den andra kunde sätta i om-
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
