Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagårdspigan hade berättat nyheterna från sitt
departement.
— Och Carl Cold, frågade hon Gunhild, vilken
dag reste han hem?
— I förrgår kväll kom det bud efter honom.
Kaptenen ville att han skulle komma hem, för tänk
att den stackars jungfru Langseth, hon dog i alla
fall, hon. Och kaptenen gjorde sig i ordning att
flytta. Han skulle resa till Danmark så fort
begravningen var över på måndagen. Det var i
fredags som jungfru Langseth dog.
— O, Gud sig förbarme, så blev det ändå slut!
— Ja, Gunhild skulle ju ha berättat det i går
kväll, men så kom länsmannen in i detsamma. Jo,
det hände mycket riktigt i fredags. Hon hade
blivit nästan frisk igen, kaptenen hade fått dit en
doktor från Christiania, och han tyckte också att
det gått bra. Men så skulle de upp till fäbodarna
på lördagen, och fredag eftermiddag tyckte
jungfru Langseth att hon absolut måste ned ett
ögonblick för att se efter att allting var i ordning till
bufården. Ja, så hjälpte de henne att klä på
sig, och både lagårdspigan och Magnille måste leda
henne, för hon var så klen att hon knappt orkade
stå på benen. Men när hon skulle gå nedför
trappan, sjönk hon alldeles ihop, och sedan var det förbi
nästan med detsamma.
— Å, Herre Jesus så hemskt!
— Ja, stackars människa. Fast man måste säga
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
