Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon själv rådde för det, så var det i alla fall
synd. En sådan snäll och vacker och duktig
människa som Marie Langseth varit.
Gunhild förstod, att hennes matmor icke var
hågad att höra mer om den olyckliga händelsen på
Fenstad, och drog sig därför tillbaka.
I trappan, i trappan — men det måste ju vara
en tillfällighet. Man hade hört talas om att folk
som länge legat på sjukbädden i svåra blödningar
plötsligt rycktes bort, just när man trodde att faran
var överstånden. Så vitt hon visste, hände det icke
så sällan att döden inträdde första gången de åter
stod på benen. På grund av att blodet drogs bort
från hjärnan, hade hon hört sägas. Andra läkare
påstod, att eftersom man inte kunnat få ut allt det
skämda blodet, bildades det liksom en propp av
blodlevrar, och om den gick till hjärtat, var det
döden.
Det kunde ju gott hända att tatterskan haft
någon kännedom om dylika förhållanden och
förutsett, att det skulle gå så med Marie. Stackars
flicka, stackars flicka — och stackars Cold! Både
hans hjärta och hans samvete måste ju martera
honom nu. Han var inte en okänslig människa. Och
han var ingen dålig människa.
O Gud, vad tjänade det nu till att hon alltid
hatat övertro och mysticism, nej — icke hatat —
hon hade snarare föraktat allt dylikt och hånfullt
23 —400251. Undset, Madame Dorthea. 353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
