Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens med länsman Lunde när de råkades. Men det
kunde inte förnekas, att förvaltaren och bonden till
en viss grad kände sig främmande för varandra.
Båda var män med en utpräglad självkänsla, och
medvetandet att de tillhörde olika stånd inom
riket gjorde, att de båda upprätthöll ett visst avstånd
emellan varandra. Det fanns emellertid områden
där de kunde mötas i vänskaplig förståelse — båda
var ivriga patrioter och båda ivrade för alla till
det allmänna bästa siktande företag, även om var
och en hade sitt verksamhetsfält.
När Thestrup numera icke fanns, blev det
emellertid helt annorlunda. Hågen Lunde tog faderligt
hand om Dortheas affärer, och hon kände nu, att
det var ett verkligt familjeband som knöt henne till
moderns make. Och i hennes hem intog han snart
en morfars ställning.
Vilhelm och Claus fortsatte visserligen att
titulera honom för länsman, och Bertel var så blyg för
främmande att han aldrig talade utan att bli
tillfrågad. Men de tre små flickorna skänkte sina
hjärtan till den nye »morfar Håkon». De kom
trippande efter honom var han gick och stod när han
var hemma på Brovold och slogs om att få hålla
honom i handen. Sedan berättade de för modern
de mest fantastiska historier som de hört av
»morfar» — roliga sagor, fabler om djur, men också
annat som Dorthea gillade mindre. Med
förvåning upptäckte hon, att även denne mycket upplys-
24 —400251. Undset, Madame Dorthea. 369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
