Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te och driftige bonde trodde på sådana naturväsen
som tomtar och skogsrån och även var övertygad
om att människor, som i livstiden flyttat
råmärkena mellan bondgårdarna, gick igen.
Det var också en av orsakerna varför hon var
betänksam om hon skulle låta lilla Elisabeth följa
med hem till mor. Annars var det mycket som
talade för att hon skulle ta emot det anbudet. Det
var sant, som Hågen Halvorsen sa, att flickungen
bara var »skinn och ben». Det kunde göra henne
gott att komma till Lunde och äta så mycket smör
och flötgröt hon orkade. Och Dorthea hade ofta
sett, att mödrar, som mot sina egna barn visat en
överdriven hårdhet eller kallsinnighet, blev de
ömmaste och svagaste mormödrar. Det var icke
osannolikt, att hennes mor skulle ta emot sin lilla
namne med kärlek, ja, att hon skulle kappas med
länsmannen om att skämma bort henne, ty det hade
blivit otroligt »väl» mellan Hågen Lunde och
Elisabeth.
Hon var ett mycket vackert barn, den som mest
liknade Dorthea, blåögd och med ett ljust,
silkeslent hår. Men fast hon aldrig varit sjuklig som
Bertel, höll hon sig alltid mager och blek. Hon
hade också växt ganska fort och var nästan lika lång
som den två år äldre systern. Bland de vuxna var
hon oftast mycket stillsam, men hon kunde vara
riktigt vild när hon lekte med barnen från
glasbruket eller med husdjuren på gården. I skolan
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
