Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken. De bara kom en dag, och då var det gjort.
Det var skolläraren vid bruket som skaffat sig en
liten biinkomst som frisör och hårklippare åt
arbetarna. Han hade i sin ungdom varit
kammartjänare i Köpenhamn. Vilhelm hade haft ett
ärende till honom för Thommesens räkning, och så
hade det fallit honom in, att nu ville han bli av med
stångpiskan, som det var sådant besvär med på
mornarna. På hemvägen träffade han Claus och
berättade för honom vad han gjort — och strax gick
Claus och gjorde likadant. Nu gick de där båda två
och såg ut som sansculotter i huvudet.
Det kunde inte förnekas att det klädde Claus.
Hans hår hade av naturen ett vackert och vågigt
fall, men den arme Vilhelm såg värre ut — den
oregerliga röda luggen gick det inte att få någon
fason på. Mer än någonsin skruvade håret upp
sig i pannan och påminde om en eldslåga. Dorthea
måste ge honom en hel burk av sin egen pomada,
men då såg håret i stället mörkt och stripigt ut och
kragen på rocken blev nedsmord.
Thestrup hade inte kunnat fördra det nya modet
med kortklippt hår — han tyckte att det såg så
vårdslöst ut. Då kunde hon naturligtvis inte låta
bli att skratta åt honom, men han hade indignerat
protesterat, ty om han också inte hade mycken tid
att offra på sin frisyr i vardagslag, så kunde han,
när det var av behovet påkallat, få sitt hår ordnat
så att han såg ut som en soignerad herre. Och det
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
