Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var sant. Han hade alltid verkat ståtlig och
elegant när han var finklädd.
Nåja, det var ju i och för sig ingenting annat än
en bagatell. Men det var sådana bagateller som det
småningom hopade sig en hel massa av, så hon
levde i en ständig känsla av otrygghet. Hon hade
för liten makt över de två ynglingarna för att hon
skulle kunna leda deras liv in i trygga banor. Hon
skulle knappast uppnå något annat än att göra dem
otåliga — ja, i värsta fall oärliga.
De sade mycket litet då hon meddelade dem
deras onkels inbjudan. Ingen av dem verkade
vidare förtjust, men de dolde det under en deltagande
min; blev det inte under nuvarande omständigheter
för mycket för mor att låta dem båda bli studenter ?
Allvarligt svarade Dorthea ett nej, just under
dessa omständigheter skulle det vara lyckligt för
dem att få lägga grunden till den vidare
utbildning, som hon annars inte skulle kunna skaffa dem.
— Ja — är det mors mening att någon av oss
till exempel bör studera till präst? frågade Vilhelm
ängsligt — det var han som förde ordet för dem
båda.
Nej, det menade hon inte, såvida ingen av dem
hade lust till det. Men genom att småningom
påpeka de möjligheter som skulle yppa sig för dem,
fick hon de två ynglingarna att se ljusare på den
förestående Danmarksresan. ;
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
