Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällen, då hon hade ett ärende ut i köket,
överraskades hon av att höra skallande
skrattsalvor från tjänstfolket som var samlat till
aftonvard. Hon öppnade dörren och upptäckte då de
båda unga herrarna, som marscherade fram och
tillbaka på golvet med var sin järngryta, välvd
över huvudet som en hjälm. Claus hade fått tag
på den stora soppkitteln, som var så trång i
mynningen att den satt högt på hans huvud. Vilhelms
gryta var försedd med skaft. Den låg ned över
öronen på honom och skaftet sköt ut från ena
sidan. De blev ganska snopna när de fick syn på
modern.
Gudskelov, ibland var de ändå bara barn.
Auktionen var utsatt till den tredje augusti och
påföljande dagar. Därför blev det inte möjligt för
Dorthea att följa med sönerna till Antonette eller
att själv tala med skepparen och se dem ombord på
galeasen. Hon fick nöja sig med att följa dem en
bit på väg och ta farväl av dem på ett av
skjutshållen.
Hågen Lunde reste hem, men han fick endast
med sig Feierfax, inte lilla Elisabeth. Det var mer
ån Dorthea förmådde, att med ett slag se sin
barnskara reducerad från sju till fyra. Hon tyckte att
nu måste hon samla de små omkring sig, och det
skulle väl gå lättare nu, när de två äldsta var
placerade.
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
