Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var bara Bertel som var stillsam.
Fållbänken, där han haft sin sovplats, var nedflyttad.
Pojkarnas rum stod tomt. Där skulle aldrig någon av
bröderna vistas mer.
Och Dorthea kände sig fortfarande djupt
nedstämd, fast hon pratade och skämtade med sina små
flickor. Rummet såg så torftigt och främmande
ut, sedan den stora himmelssängen kommit bort.
Den hade blivit ersatt med en enkel träsäng, den
som stått på Dabbelsteens rum. Den såg så naken
ut, tyckte Birgitte, som varit van vid att
föräldrarnas himmelssäng haft gardiner som räckt ända ned
till golvet. Det var egentligen en ganska
träffande beteckning på den enkla bädd, som stod där på
fyra smala ben. Och Dorthea hade ännu inte
kunnat vänja sig vid att sova utan sängomhängen. Hon
sov inte så bra om nätterna.
Men för de två småflickorna blev det fest att få
klä av sig härinne och bli hjälpta av modern. De
gjorde vad de kunde för att få denna scen förlängd,
men till slut fick Dorthea dem nedstoppade i
sängen i barnkammaren.
Bertel låg vänd mot väggen när hon åter kom
in i sitt rum. Känslan av att detta rum hade blivit
torftigt, överväldigade henne på nytt. Ljuset på
matbordet speglade sig i rutorna, mot vilka
mörkret utanför liksom trängde sig på. Om sommaren
brukade hon inte stänga fönsterluckorna. Hon
tyckte om att för varje gång hon vaknade se hur
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
