Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnen höll sig tysta medan de följde modern
uppför backen. Men sedan återvann Dorthea
fattningen. Hon hälsade de små från Vilhelm och
Claus och berättade små upplevelser från resan för
barnen: om prästen från Hedemarken, som måste
ha fyra hästar späånda för vagnen, därför att han
hade så många barn — de är dubbelt så många som
ni; tror ni inte de har bra roligt när de är så många
syskon?
— Men om flera av dem är så små som
Christen, så kan man ju inte ha något roligt med dem,
anmärkte Elisabeth snusförnuftigt.
— Nu pratar du bra dumt, Elisabeth. Har inte
du roligt med lilla söta Christen, när du sjunger
för honom och leker med honom och får honom
att skratta?
— Jag kan leka med Christen, och då skrattar
han, men han kan inte leka med mig, sade Elisabeth
bestämt.
Birgitte och Elisabeth föll nästan i hänryckning,
när de fick syn på den läckra måltid som stod
framdukad i moderns sovrum. Det var inte många
gånger i sitt liv de fått äta kvällsmat med de
vuxna — en skål med havrevälling eller
brödtärningar i mjölk ute i köket var det dagliga
traktamentet. Och här fanns skorpor och mjuk kummincost.
Ragnhild hade till och med satt in ett fat med
rimsaltat juver — en delikatess som annars var strängt
förbehållen de vuxna.
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
