Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåd, att Gud skulle släppa in hans själ i den eviga
vilan i Himmelriket, nej, Scharlach, vad skulle då
bestå? Då vågade ju ingen människa tryggt lägga
sig ned och dö.
— Ack, kära madame, vi ber ju också om att han
skall rena oss från all synd och låta oss bli
delaktiga av förlösningen.
Dorthea skakade ofrivilligt på sig. Rening från
synd, förlösning och Lammets blod — det var ju
vad hennes styvfar ständigt predikat om. Och
ändå var han, trots sina obestridligt goda sidor, en
penningkär, matfrisk och äregirig man, medan
Bisgaard, som alls inte trodde på mysticismen i
den kristna religionen, dyrkade Guds upphöjda
majestät i from ödmjukhet och uppriktigt beundrade
den Herre Jesus, som instiftat de skönaste och
bästa moraliska bud, som han själv gjorde sitt bästa
att efterleva. Att hon känt en häftig motvilja mot
att vara hans hustru, och att hon försmäktat hos
honom i sin ungdom, när han endast var en sjuk
och fordringsfull gubbe, det hade aldrig gjort henne
blind för att Bisgaard dock var en ädel och rättsinnig
man, en sann människovän, vars vägledning i
själens och hjärtats daning hon tillitsfullt kunde följa.
— Scharlach, Scharlach — allt det där är
fantasier och sjuklig överspändhet. En mörk övertro,
som icke leder till annat än att hindra att
religionens höga och klara ljus får genomtränga vårt
förstånd och förädla det.
26 -—400251. Undset, Madame Dorthea. 401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
