Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sol, som lär vara lika stor och vacker som vår
egen, har jag hört berättas. Visst finns det faror
och mycket ont som hotar oss i mörkret, men det
bringar också svalka, friskhet och vila åt allt som
gror och lever här på jorden. Och den goda
sömnen, och de som håller av varandra, det är först
natten som egentligen sammanför dem, det är
natten som avlar nytt liv.
Dortheas ögon fylldes plötsligt av tårar. Det var
ju så sant vad den gamle sade — hon hade bara
aldrig tänkt på det på det sättet, att natten också
kunde ha krav på vår tacksamhet för de goda
gåvor den överbringar.
— Solen förmår ju icke heller att upplysa sin del
av världen, annat än genom att dölja det som
ligger längre bort just genom sitt ljus. Stjärnorna
finns ju likafullt på himlen hela dagen.
Alldeles som allt annat, vilket färdas om natten —
fåglar och djur och alla de ljud som vi endast hör i
nattens stillhet — det lever likafullt, fast det sökt
skydd för det starka solskenet. Och det är nu
inte heller så, att dagsljuset endast är till nytta för
det som är gott — dess värre för oss, syndiga
människor. Tänk på alla dem, för vilka dagen endast
är slit och möda och bekymmer, och på alla dem,
som bruka sin dag och sitt förnuft till att plåga,
bedraga och suga ut sin nästa.
— Han tar fel, Scharlach, sade madame
Dorthea häftigt. — Det ser bara så ut. Att göra det
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
