Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att få oss fast i sina garn, det kan jag inte
säga. Men bakom all den vidskepelse, som ni så
hjärtligt föraktar och med rätta avskyr, kan det
finnas farligare makter än er ärliga själ har någon
aning om, madame Thestrup.
Gubben hade rest sig, och Dorthea reste sig
också. — Han har minsann inga små tankar om sin
egen uppfattning av dessa ting, min gode
Scharlach, sade hon småleende. — Men vad jag ville ha
sagt var, att han inte skall fylla barnens huvuden
med sådana besynnerliga idéer och spekulationer.
Nu faller det ju gudnås bort av sig självt. Snart
skiljs våra vägar för alltid — Scharlach, min gode
vän!
— Det är inte så säkert, madame Thestrup.
Antingen ni tycker om det eller ej, så kommer
Mutter och jag att fortsätta med att be den gode
Guden välsigna er och era barn, nu och i all evighet,
amen. Vi håller så hjärtligt av er och dem som
hör er till, kära madame, sade han sakta. Han
klämde hennes hand, så att det gjorde ont.
Dorthea följde honom ut. När hon kom utanför
askarnas svarta skärm, såg hon att himlen var
översållad med otaliga stjärnor. De blinkade och
blossade i den svaga kvällsvinden, som vaknat, och
som fick det att prassla så underligt och oroligt i
askarnas kronor.
— Ja, godnatt då, Scharlach — och hälsa mor
Scharlach och Finchen och Wagner och de små.
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
