Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det såg ut att kunna blåsa upp till natten. Om
hon skulle gå runt och stänga luckorna till
sovrummets fönster utifrån. Inifrån gick det inte att
stänga dem ordentligt, och blev det blåst, slog de
upp och slamrade. Men, uppriktigt sagt, så
vågade hon inte. Nej, hon var inte riktigt modig i
mörkret.
De blossande stjärnorna högt uppe på den
sammetssvarta och bottenlösa himmelskupan, nej, hon
tyckte att de var gåtfulla och farliga. Solar, sade
Scharlach, ja, det kunde ju hända, men ingen av
dem var hennes kära, förtroliga sol. Det utgick
ett kallt andedrag från det ödsliga tomrum, där
de vandrade sina bestämda banor. — Hon gick in
och stängde noggrant ytterdörren efter sig.
Det var ju sant att natten också var liktydig med
den milda sömnen, den var beskyddaren av
trofasta älskandes ljuva vällust och av de livgivande
famntagen på kärlekslägret. Men, men, men — är
icke allt detta sådant som man bör hänge sig åt
utan grubbel? Sluta ögonen, icke se in i nattens
Janusansikte, alltför fullt av både onda och goda
ting.
Även dagen var till för både det onda och det
goda. Men den var dock vårt hem, en b,
liggande i det okändas ocean, men belyst av solen och det
mänskliga förnuftet. Pustar nådde den, både från
trollkärringarnas gemena munnar och från den
fromme gamle svärmarens stjärnhimmel. Hon
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
