Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA FLOCK eller Den Historiska - 4. Cap. Som är något faseligt; men kan beklageligen icke hielpas: dock tager det en god ända - 5. Cap. Huru stora förslager ofta stiga up som en morgon-Sol; men falla ned som en skinnpels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så at fienden kom in; men Grim fäcktade lika manligen: Igelbiörn och Hugbiörn måste wika ur sina fördelar: Här wankade hiskeliga hugg: Armar och ben, öron och näsor flögo i luften, och Lovöenferne stodo på språnget, at fly, när de fingo se sin Konung komma ridandes i fullt språng med en ung Skiönhet på Sadelknappen: de giorde då alla et glädieskri och angrepo Grimanerne så häftigt, at de togo sielfwa Grim til fånga, ärnade på honom skiuta til måls; men Wibiörn ropade med förfärlig röst: Soldat, släpp min Swärfader: Märkeliga ord, dem Caesar sedan härmade på Pharfaliska fältet! Strax stadnade de af fruktan och kärlek: Wibiörn omfamnade Grim: detsamma giorde hans wackra
följeslagerska, och Grim aftorkade sina tårar, ty han hade
gråtit i harmen, då man welat honom bakbinda. Han tog et glas Ratafia och sade : Godtår Wibiörn: jag gier dig min dotter med tre stora byar och en guldkädia. Freden beswors med händerne på en Urne, den man hämtat från Lovöen på en ätte-backe; men hwem är wäl den Skiönheten, som kommit hit ridandes med Kung Wibiörn?
5. Cap. |
Huru stora förslager ofta stiga up som en
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
