Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 3. Barndomens sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
hon hade nu gripit till sitt vanliga sätt att straffa mig,
nämligen att låta mig gå hela dagen utan föda. Den
första eller de båda första timmarna efter middagen lyc-
kades jag ganska bra i att hålla modet uppe, men då
dagen led, fann jag det alldeles omöjligt att göra det
längre. Solnedgången kom, men intet bröd, och i dess
ställe kom blott en hotelse från tant Katy, hvars bistra
uppsyn svarade mot meningen, att hon skulle svälta
lifvet ur mig. Svängande sin knif, skar hon af de tjocka
brödskifvorna för de andra barnen och lade så bort
brödet, under det hon frammumlade sina förskräckliga
afsikter med mig. Vid denna missräkning, ty jag vän-
tade att hennes hjärta skulle låta beveka sig till sist,
gjorde jag en ytterlig ansträngning att bibehålla min
värdighet, men då jag såg de andra barnen rundt om-
kring mig med förnöjda ansikten, kunde jag icke härda
ut längre. Jag gick ut bakom köksväggen och grät
som en liten stackare. Då jag blifvit uttröttad häraf,
återvände jag till köket och satte mig vid elden för
att rufva öfver mitt hårda öde. Jag var alltför hungrig
att sofva. Medan jag satt i hörnet, fick jag syn på ett
majsax på en hylla. Jag lurade på mitt fynd och satte
mig i besittning däraf, och sedan jag skalat af några
korn, lade jag det tillbaka igen. De erhållna kornen
lade jag så raskt i askan för att rostas. Jag gjorde
detta med fara att utsätta mig för en våldsam pådyfling,
ty tant Katy kunde lika bra slå mig som svälta mig.
Mina korn fingo icke länge ligga i askan, förrän jag
ifrigt drog fram dem och lade dem på en pall i en liten
nätt hög. Jag började just förse mig, då hvem om icke
min egen kära moder kom in. Den scen som nu följde
står icke i miu förmåga att beskrifva. Den vänlöse och
hungrige gossen fann sig, i sin yttersta nöd, sluten i
sin moders starka och beskyddande armar. Jag har
förut talat om huru värdigt min moders sätt var och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
