Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 6. Ett barns resonerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
ning ocli den omständigheten att onklarna Harry, Peter
och Jake, sjömännen på slupen, vanligen salubjödo alle-
handa kram, som de köpt i Baltemore för att sälja åt
sina mindre lyckliga medtjänare, gjorde ett besök till
stora gården till en hög och begärligt sökt förmånsrätt.
Het värderades äfven såsom ett tecken på utmärkelse
och förtroende, men sannolikt var hufvudmotivet hos de
sökande till detta uppdrag det tillfälle som i förening
därmed erbjöds att skaka af sig åkerarbetets enformig-
het och komma utom håll för uppsyningsmannens öga
och piska. Väl på vägen, med ett par oxar för vagnen
och utom synhåll för uppsyningsmannen, kände sig slaf-
ven jämförelsevis fri.
Man fordrade af slafvarna att de skulle sjunga så-
väl som arbeta. En tyst slaf var icke omtyckt, vare
sig af husbönder eller uppsyningsmän. ”Gapa på där,
gapa på’’ och ”dra i väg", voro ord som vanligen rik-
tades till slafvar, när de voro tysta. Detta i förening
med negerns naturliga benägenhet att göra buller i
världen torde förklara deras nästan beständiga sang un-
der arbetet. Vanligen var det ett mer eller mindre lif-
ligt sjungande bland körkarlarna vid alla tillfällen. Det
var ett medel att på afstånd säga uppsyningsmannen
hvar de voro och hvad de höllo på med. Men på ut-
delningsdagar voro de som utskickades till stora gården
särskildt vid god röst. Under vägen brukade de riktigt
låta de gamla skogarna milsvidt genljuda af sina upp-
sluppna och klagande toner. De voro i sanning både
glada och sorgsna. Så barn jag var, gjorde dessa vilda
sånger mitt sinne mycket betryckt. Ingenstädes förutom
på det kära gamla Irland, i dess dagar af brist och
hungersnöd, har jag hört så sorgmodiga ljud.
I alla dessa slafsånger fanns något loford om stora
gården — något som skulle smeka den Lloydska famil-
jens stolthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
