- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
44

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 6. Ett barns resonerande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K
44
Jag skall fara till stora gården,
Ja visst, ja visst, ja visst!
Gamle herrn är en god gammal herre
Ja visst, ja visst, ja visst!
Dessa ord brukade sjungas om och om igen, jämte
andra som de inflätade i sången under färden — galli-
matias kanske för läsaren, men af mycken betydelse för
de sjungande. Jag har ofta tänkt att blotta ahörandet
af dessa sånger skulle förmått gifva nordens folk ett
kraftigare intryck af slafveriets själsmördande karakter
än hela volymer som framställa slafsystemets fysiska
grymheter, ty hjärtat har intet språk sådant som sång.
För många år sedan, då jag återupplifvade mina erfa-
renheter i detta afseende, skref jag om dessa slafsånger
följande:
”Jag förstod icke, då jag var slaf, fullt den djupa
innebörden i dessa konstlösa och skenbart osammanhän-
gande sånger. Jag befann mig själf inom samma sfer,
så att jag då hvarken kunde höra eller se såsom de
utanför varande. De andades bön och klagan från sjä-
lar, som flödade öfver af den bittraste ångest. De gjorde
mitt sinne betryckt och fyllde mitt hjärta med outsäglig
sorgsenhet.”
Den anmärkningen gjordes icke sällan förr i tiden,
att slafvar voro de nöjdaste och lyckligaste arbetare i
världen, och till bevis på detta påstådda faktum anför-
des deras dans och sång, men det var ett stort misstag
att tro dem lyckliga, emedan de ofta ställde till sådana
muntra upptåg. Slafvarnas sånger representerade deras
sorger snarare än deras fröjder. Likt tårar voro de en
lättnad för plågade hjärtan. Detta är icke stridande
mot det mänskliga skaplynnet, som betjänar sig af ett
och samma sätt för att uttrycka motsatta känslor. Sorg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free