Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 7. Lyxen i stora huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
fuktiga marken. Då han befann sig i denna ödmjuka
och förnedrande ställning, framsteg denne herre, åt hvil-
ken han egnat sitt lifs bästa år och bästa kraft, och
tilldelade honom trettio rapp med sin hästpiska. Den
gamle mannen gjorde intet motstånd, utan fördrog det
tåligt, besvarande hvarje slag blott med en ryckning i
axlarna och en suck. Jag tror icke att den fysiska
smärtan af denna bestraffning var så svår, ty piskan
var blott ett lätt ridspö, men skådespelet af en åldrig
man _ en make och fader — som ödmjukt måste böja
knä inför sin medmänniska, slog mig med förskräckelse
vid denna tid, och sedan jag blifvit äldre, hafva få drag
hos slafveriet inpräglat hos mig en djupare känsla af
dess orättvisa och barbari än denna upprörande scen.
Jag är emellertid skyldig sanningen den förklaringen
att detta var första och sista gången jag någonsin såg
en slaf tvingad att knäböja för att mottaga piskslag.
En annan händelse, som belyser en fas af slafve-
riet hvarpå jag i ett annat sammanhang hänsyftat, torde
jag här böra omnämna. Jämte två andra kuskar ägde
öfverste Lloyd en vid namn "William "Wilks, ett exempel
på de undantagsfall då en slaf ägde ett tillnamn och
fick det erkändt af både den färgade och den hvita be-
folkningen. Wilks var en mycket vacker man. Han
var nästan så hvit som någon på plantagen samt ägde
i gestalt och drag en slående likhet med Murray Lloyd.
Det hviskades och troddes allmänt att William Wilks
var en son till öfverste Lloyd med en slafkvinna som
stod i hög gunst och ännu fanns kvar på plantagen.
Det fanns många anledningar att tro denna hviskning,
icke blott på grund af hans utseende, utan äfven till
följd af den ovedersägliga frihet han åtnjöt framför alla
andra och hans tydliga medvetande om att vara något
mera än slaf för sin herre. Det var äfven allbekant att
Wrilliam hade en dödsfiende i M-urray Lloyd, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
