Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 9. Ombyte af bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
den djärfheten förklara ”var ingenting mot Baltemore”.
Han köpte en trumpet (värd sex pence) ocli förde den
hem samt berättade hvad han hade sett i butikfönstren,
att han hade hört skottsmällar och sett soldater, att han
hade sett en ångbåt, att det fanns skepp i Baitemore
som kunde bära fyra sådana slupar som ”Sally Lloyd”.
Han sade en hel del om salumagasinet, om klockring-
ningen och många andra saker som väckte min nyfiken-
het i hög grad och hos mig tände ljusa förhoppningar
om lycka i mitt nya hem.
Vi seglade ut ur floden Miles på väg till Baite-
more tidigt en lördagsmorgon. Jag kommer blott ihåg
veckodagen, ty vid denna tid hade jag ingen kunskap
om dagarna i månaden, eller ens om månaderna i året.
Då seglen tillsattes gick jag akterut och skänkte öfverste
Lloyds plantage hvad jag hoppades skulle vara den sista
blick jag skulle komma att skänka den eller någon plats
sådan som den. Sedan jag tagit denna sista öfverblick
öfver trakten, lämnade jag halfdäcket och begaf mig till
fören af båten samt tillbragte återstoden af dagen med
att skåda framåt, intresserande mig långt mera för hvad
som låg fjärran än för hvad som låg nära eller bakom
oss. De farkoster som gledo fram öfver viken voro
mycket intressanta föremål för mig. Den breda viken
öppnade sig som en omätlig ocean för min barnsliga
syn, uppfyllande mig med förvåning och beundran.
Sent på aftonen nådde vi Annapolis, men stannade
där icke länge nog för att stiga i land. Det var den
första stora stad jag någonsin sett, och ehuru den var
underlägsen mången fabriksby i Nya England, stegrades
mina känslor vid åsynen däraf till en höjd föga under-
stigande den som nås af resande vid första anblicken af
Rom. Ständerhuset var särskildt imponerande och öf-
verträffade ”stora huset” som jag lämnat bakom mig.
Så öppnade sig nu den stora världen för mig, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
