Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 11. Jag växer till i kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
detta efterlängtade mål. Det sätt jag förnämligast valde
och som lyckades bäst var att använda mina unga hvita
lekkamrater, med hvilka jag sammanträffade på gatorna,,
till lärare. Jag brukade nästan beständigt bära ett
exemplar af "Websters abcbok i mm ficka, och da jag
skickades ut i ärenden eller då jag fick tillåtelse att gå
ut och leka, brukade jag gå afsides med mina unga
vänner och taga en lektion i stafning. Jag star i stoi
skuld till dessa gossar - Gustavus Dorgan, Joseph Bai-
ley, Charles Farity och William Cosdry.
Ehuru slafveriet var ett ömtåligt ämne, som mycket
försiktigt vidrördes bland fullvuxna människor i Mary-
land, talade jag ofta därom och det mycket fritt med
de hvita gossarna. Jag brukade mången gång säga till
dem, då vi sutto på stenomhägnaden kring en brunn
eller en källardörr: ”Jag önskar att jag kunde bli fri,
som ni skola bli när ni bli stora”. ”Ni skola bli fria,
vet ni ju, så snart ni bli tjuguett år, och kunna gå livart
ni vilja, men jag är slaf för lifvet. Har jag icke lika
mycket rätt att vara fri som ni ha?” Ord sådana som
dessa, märkte jag, satte dem alltid i förvirring, och jag
hade icke liten tillfredsställelse af att aflocka dem, såsom
jag ofta gjorde, den friska och bittra fördömelse öfver
slafveriet som alltid kommer från en sund och ofördärf-
vad natur. Billigtvis måste jag hafva med sådana att
göra, som icke angripits och förvillats af lifvets omsor-
ger och vedervärdigheter. Jag minns icke att jag nå-
gonsin träffat på en gosse under min slaftid, som för-
svarade systemet, men jag erinrar mig många gånger,,
då jag tröstades af sådana och uppmuntrades att hoppas
att någonting skulle inträffa som gjorde mig fri. Om
och om igen hafva de sagt mig att ”de trodde mig ha
lika mycken rätt att vara fri som de hade” och att ”de
icke trodde att Gud någonsin skapat någon att vara
slaf”. Det är lätt att inse att sådana små samtal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
