Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 11. Jag växer till i kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
mina lekkamrater icke voro egnade att försvaga miu
kärlek till friheten eller göra mig nöjd som slaf.
Då jag var omkring tretton år gammal och lyckats
i att lära mig läsa, var hvarje tillökning i mina kun-
skaper, särskildt om allt som rörde de fria staterna, en
ny tyngd till den nästan outhärdliga börda som gömdes
i denna min tanke: vJag är slaf för lifvet”. På min
träldom kunde jag icke se något slut. Det var en för-
skräcklig verklighet, och jag skall aldrig kunna rätt
beskrifva huru svårt denna tanke plågade mitt unga
sinne. Lyckligtvis eller olyckligtvis hade jag förtjänat
litet pengar genom att svartmåla båtar åt några herrar,
och för dem köpte jag af herr Knight på Thamesgatan
hvad som då var en mycket använd skolbok, nämligen
”The Columbian Orator” (Den amerikanske talaren), för
hvilken jag gaf femtio cents. Jag fick ingifvelsen att
köpa den genom att höra några små gossar säga att de
skulle lära sig några stycken ur den till examen. Denna-
bok var i sanning en rik skattkammare, och hvarje till-
fälle som gafs mig användes till noggrann genomläsning
af densamma. Bland mycket annat intressant fanns där
en sak som jag läste om och om igen mecl aldrig trött-
nande tillfredsställelse, nämligen ett kort samtal mellan
en husbonde och hans slaf. Slafven framställes såsom
gripen vid sitt andra försök att rymma, och husbonden
börjar dialogen med ett förebrående tal, hvari han be-
skyller slafven för otacksamhet och begär få veta hvad
han har att säga till sitt försvar. Härpå svarar slafven
blott att han vet huru litet allt livad han kan säga skall
hjälpa, emedan han helt och hållet är i sin ägares hän-
der, och med ädel beslutsamhet säger han lugnt. Jag
underkastar mig mitt öde”. Rörd af slafvens svar, yi
kar husbonden på att han skall tala mera och eiimai
om de många handlingar af godhet han visat slafven
samt säger honom att han tillätes att tala för sig. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
