Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 11. Jag växer till i kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
mäktige på något sätt befallt slafveriet och. beslutit min
träldom för sin egen äras skull, så vacklade jag ej längre.
Jag hade nu inträngt i hemligheten om allt slafveri och
allt förtryck och blifvit förvissad om att deras rätta
källa är att söka i människans högmod, maktbegär och
girighet. Med en bok i min hand som var så uppfylld
af frihetsprincipernas sköna doft och med en oafvislig
förnimmelse af min egen mänskliga natur samt alla fakta
i min förflutna och närvarande erfarenhet, var jag ru-
stad till en strid mot slafveriets religiösa förfäktare,
vare sig hvita eller svarta, ty förblindelsen i detta af-
seende var icke inskränkt blott till det hvita folket.
Jag har påträffat många goda, religiösa färgade i sö-
dern, som lefde i villfarelsen att Gud fordrade af dem
att de skulle underkasta sig slafveriet och bära sina bo-
jor med saktmod och ödmjukhet. Jag kunde icke för-
draga sådant nonsens och förlorade alldeles tålamodet, när
jag fann en färgad nog svag att tro dylika dumheter.
Likväl, så ifrig jag var att få del af kunskapens träd,
voro dess frukter bittra såväl som ljufva. ”Slafägarne’’,
tänkte jag, ”äro blott ett band lyckosamma röfvare, som,
lämnande sina egna hem, foro till Afrika för att bort-
röfva och förslafva mitt folk”. Jag afskydde dem som
de nedrigaste och uslaste af människor. Och se, under
det jag läste, hade just det missnöje som så noggrant
förutsagts af herr Hugh redan kommit öfver mig. Jag
var icke längre samme sorglöse, glade gosse, full af lek
och ysterhet, som då jag landsteg i Baltemore. Ljus
hade trängt in i fängelset där jag legat, och jag såg
den bloddrypande piskan som väntade min rygg och
järnkedjan som skulle fjättra mina fötter, och min gode,
vänlige herre, han var upphofsmannen till min belägen-
het. Den afslöjade verklighetens gräslighet förföljde
mig, sargade mig samt gjorde mig dyster och olycklig.
Då jag vred mig under denna kunskaps stingande^ och
Frederick Douglass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
