- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
82

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 11. Jag växer till i kunskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82
torterande smärta, afundades jag nästan mina kamrater
i slafveriet deras slöa likgiltighet. Den öppnade mina
ögon för den förskräckliga afgrunden och visade mig
käftarna på den rysliga drake som stod redo att störta,
öfver mig, men tyvärr, den öppnade ingen väg till rädd-
ning för mig. Jag önskade vara ett djnr, en fagel, hvad
som helst förr än slaf. Jag var mer dyster och olycklig
än det står i min makt att beskrifva. Detta ständiga
tänkande ängslade och plågade mig, och dock var det
ingen möjlighet att förjaga detta ämne ur mina tankar.
Friheten, såsom hvarje människas oskattbara bördsrätt,
förvandlade hvarje föremål till en bekräftelse af denna
rätt. Jag hörde den i hvarje ljud och såg den i hvarje
föremål. Den var alltid närvarande föi att plaga 1111g
med en förnimmelse af min olycka. Ju skönare och
trolskare naturen log, dess rysligare och ödsligare var
min belägenhet. Jag såg ingenting utan att se den och
hörde ingenting utan att höra den. Jag öfverdrifver
icke, när jag säger att den skådade ned på 111ig i hvarje
stjärna, log i hvarje vindstilla, andades i hvarje vindil
och flög med hvarje storm. Jag hyser intet tvifvel att
mitt sinnestillstånd hade något att göra med den förän-
drade behandling som min herskarinna antagit mot mig.
Jag kan lätt tänka mig att min tunga, sänkta och tröst-
lösa blick var mycket retsam för henne. Stackars dam!
Hon förstod icke mitt bekymmer, och jag kunde icke
säga henne det. Om jag hade kunnat göra henne be-
kant med mitt verkliga sinnestillstånd och meddelat
henne skälen därtill, skulle det måhända varit gagneligt-
för oss båda. Som det nu var, träffade mig hennes miss-
handel som den falske profetens slag träffade hans åsna;
hon visste icke att en ängel stod i vägen. Naturen
gjorde oss till vänner, men slafveriet hade gjort oss till
fiender. Mina intressen gingo i en riktning rakt mot-
satt hennes, och vi hade båda våra egna tankar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free