Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 13. Slaflifvets skiftningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
på den sociala tillvarons skala och alla underkastade
samma noggranna mönstring för att man skall kunna
förvissa sig om deras värde i silfver och guld — det
enda slag af värde som slafägarna bekymra sig om be-
träffande sina slafvar! Det är personligheten uppslukad
af förvärfvets smutsiga idé! Det är människovärdet för-
loradt i boskapsvärdet!
Då värderingen var öfver, kom skiftet och fördel-
ningen. Vårt öde var att fästas för lifvet, och vi hade
icke mera bestämningsrätt än de oxar och kor som stodo
och idisslade vid höstacken. Ett enda ord af värde-
ringsmännen kunde, utan hänsyn för känslor och böner,
sönderslita alla vänskapens och tillgifvenhetens band,
ja skilja män och hustrur, föräldrar och barn. Vi bäf-
vade alla för denna makt som, mänskligt att döma, kunde
sända oss välsignelse eller förbannelse inom ett ögon-
blick. Utom denna fruktan för skilsmässa, som var högst
pinsam för de flesta slafvarna, hade vi alla en afgjord
fasa för att råka i händerna på herr Andrew som ut-
märkte sig för sin grymhet och omåttlighet.
Slafvarna hyste helt naturlig!, stor förskräckelse för
att råka i händerna på ägare som voro begifna på dryc-
kenskap. Herr Andrew var en inbiten rucklare och
hade redan genom sitt utsväfvande lefnadssätt förstört
en stor del af sin faders egendom. Att falla i hans hän-
der betraktades därför som första steget att blifva såld
till den aflägsna södern. Han skulle utan tvifvel för-
slösa sin förmögenhet på några få år, ansågs det, och
hans gårdar och slafvar skulle komma att säljas på
offentlig auktion samt slafvarna så drifvas bort till den
brännande söderns bomullsfält och riskärr. Detta var
orsaken till den djupa bestörtningen.
Nordens invånare och fria människor i allmänhet,
tror jag, äro mindre fästa vid de ställen där de blifvit-
födda och uppfödda än slafvarna voro. Deras frihet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
