- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
95

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 13. Slaflifvets skiftningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95
komma och gå, att vara här eller där efter behag, för-
hindrar dem att fästa sig med några öfverdrifvet starka,
band vid någon särskild plats. Slafven däremot var sä-
kert fastgrodd; han hade intet val, intet mål, utan var
fästad på ett enda ställe och måste slå rot där eller in-
genstädes. Föreställningen om flyttning kom vanligen i
form af en hotelse och sammanhängde med begreppet
om straff för ett brott. Flyttning betraktades därför
med bäfvan och förskräckelse. Den hänförelse som lifvar
unga fria människors bröst, då de tänka på ett lif i den
fjärran västern eller något aflägset land, där de vänta,
att rrppstiga till rikedom och utmärkelse, kunde icke
finna något rum i slafvens tanke; ej heller kunde de
kvarlämnade erfara något af den glädje hvarmed vänner
och anhöriga skiljas åt, då de känna att det är till den
bortfarandes bästa som han aflägsnar sig från sin födel-
seort. Då finnes äfven möjlighet till brefväxling och
hopp om återförening, under det att slafvarna voro helt
i saknad af dessa mildrande omständigheter. Ingen för-
bättring i belägenheten var sannolik — ingen brefväx-
ling möjlig — ingen återförening uppnåelig. Då slafven
gick ut i världen, var han som en människa hvilken.
lefvande går in i grafven och med öppna ögon ser sig
afstängd från hustru, barn och anhöriga.
Yid betraktelserna öfver våra sannolika och möjliga
utsikter led jag troligen mera än de flesta af mina med-
tjänare. Jag hade lärt hvad det ville säga att erfara
god och till och med öm behandling; de hade aldrig
känt till något af detta slag. Lifvet hade för dem varit
knaggligt, törnbeströdt och dystert. De hade till största,
delen bott på min gamle herres gard i Tuckahoe och
hade måst uthärda herr Plummers stränga regering-
Han hade tecknat sin karakter på de flesta ryggarnas
lefvande pergament och lämnat dem hårda och valkiga;
min rygg var (tack vare min tidiga flyttning till Balte-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free