Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Bill Smith, fadern till barnen, ty herr Covey hade själf
stängt in dem båda tillsammans hvarje kväll och så-
lunda inbjudit dem till hvad som följde.
Men jag vill icke fortsätta längre med detta upp-
rörande ämne. Ingen bättre belysning af slafveriets
okyska, demoraliserande och förnedrande karakter kan
påträffas än som gifves i det faktum, att denne till sin
bekännelse kristne slafägare, midt under sina böner och
sånger, skamlöst och till och med skrytsamt uppmun-
trade och rent af framtvingade ohöljdt och groft sedlig-
hetsbrott i sitt eget hus för att öka sin mänskliga bo-
skapsstock. Det var slafveriets system som gjorde detta
tillåtligt och icke fördömde slafägaren mera för det han
köpte en slafvinna och invigde henne åt detta lif än för
det han köpte en ko och uppfödde en boskapsstam efter
henne, allt under iakttagande af samma regler i och för
förhöjningen af antal och kvalitet.
Om jag någon gång i mitt lif mera än annars tvangs
att dricka slafveriets bittraste drägg, så var detta under
de första sex månaderna af min vistelse hos denne Co-
vey. Yi arbetade i alla väder. Det var aldrig för hett
eller för kallt; det kunde aldrig regna, blåsa, snöa eller
hagla för hårdt för oss, då det gällde arbete på fältet.
Arbete, arbete, arbete hörde knappast mera till ordnin-
gen för dagen än för natten. De längsta dagar voro
för korta för honom, och de kortaste nätter voro för
långa för honom. Jag var tämligen oregerlig först, men
några månader af denna disciplin gjorde mig spak. Herr
Covey lyckades i att tulcta mig — till kropp, själ och
ande. Min naturliga spänstighet var tillintetgjord, mitt
förstånd slappadt, läslusten försvunnen, den lifvande gni-
sta som brann i mitt öga slocknad; slafveriets mörka
natt hade brutit in öfver mig, och jag var en människa
förvandlad till ett djur!
Om söndagen hade jag min enda lediga tid. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
