Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 15. Covey, negertuktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
tillbragte denna i ett slags djurisk slöhet, som var något
midt emellan sömn och vakenhet, under något stort träd.
Stundom kunde jag resa mig upp, och en blixt af kraf-
tig frihetskänsla for genom min själ, åtföljd af en dun-
kel stråle af hopp som glimtade fram för ett ögonblick
och så försvann. Jag sjönk ned igen, sörjande öfver
min eländiga belägenhet. Jag frestades ibland att taga
lifvet af mig själf och Covey, men hindrades genom den
förenade makten af hopp ocb fruktan. Mina lidanden,
sådana jag nu minnes dem, förefalla mig som en dröm
snarare än allvarsdiger verklighet.
Vårt hus stod på ett obetydligt afstånd från Che-
sapeakeviken, hvars väldiga yta ständigt var hvit af
segel från hvarje trakt af den beboeliga världen. Dessa
vackra, hvitklädda farkoster, så behagliga för fria män-
niskors blickar, voro för mig liksvepta spöken, som
skrämde och plågade mig med tankar öfver min elän-
diga belägenhet. Jag har mången söndag under som-
marens lopp, i helgdagshvilans djupa stillhet, stått
helt allena på stranden af denna sköna vik och med
fördystradt hjärta och tårfylldt öga betraktat de oräk-
neliga segel som rörde sig bort på den väldiga oceanen.
Åsynen af dessa grep mig alltid mäktigt. Mina tankar
brukade gifva sig luft i ord, och där, utan andra åhö-
rare än den allsmäktige, utgöt jag min själs klagan öf-
ver min hårda lott för denna mängd af skepp som af-
lägsnade sig i fjärran.
”1 ären lösta från edra förtöjningar och fria. Jag
är bunden i mina kedjor, är en slaf! I drifvens gladt
framåt af den behagliga vindkåren och jag sorgligt af
den bloddrypande piskan. I ären frihetens snabbvingade
budbärare som flyga världen rundt; jag är fastsmidd i
järnbojor. O att jag vore fri! O att jag vore på ett af
edra djärfva däck och under eder skyddande vinge!
Ack, mellan mig och eder rulla upprörda vågor. Grån
Frederick Douglass. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
