Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
någon af dem att fullborda arbetet före solnedgången,
och därför ansträngde jag mig med all makt att få det
att gå undan. Löftet om en timmes hvila på en vecko-
dag var nog för att påskynda mina steg och sporra
mig till det yttersta. Dessutom hade vi alla gjort upp
om att gå och fiska, och jag önskade ifrigt att fa vara
med därom. Men jag var dömd till missräkning, och
denna dag skulle blifva en af de bittraste jag upplefvat.
Yid tretiden, då solen utgöt sina brännande strålar och
icke en vindfläkt rörde sig, var det slut med mig; min
styrka svek mig, och jag angreps af en våldsam huf-
vudvärk, åtföljd af ytterlig mattighet samt skälfning i
hvarje lem. Då jag kände det annalkande onda, för-
sökte jag, i medvetandet att arbetet aldrig fick upphöra,
att samla mina krafter och stapplade så, tills jag föll
bredvid hvetevannan, med en känsla som om jorden
störtat öfver mig. Härigenom uppstod ett uppehåll i
hela arbetet på gården. Det fanns arbete för fyra, hvar
och en hade sitt att utföra, och hvar och en berodde
af den andre, så att när en upphörde, voro alla tvungna
att upphöra. Covey, som hade blifvit min fasa, var i
huset, ungefär hundra steg från stället där jag arbetade,
och så snart han hörde vannan tystna, kom han ögon-
blickligen till trampgården för att efterfråga orsaken
därtill. Bill Smith sade honom att jag var sjuk och
urståndsatt att längre föra hvetet till vannan.
Jag hade nu släpat mig bort till ett staket i när-
heten, för att få någon skugga och var förskräckligt
illamående. Den brännande solhettan, det kväfvande
dammet som uppsteg från vannan, den nedlutade ställ-
ning jag måste intaga för att taga upp hvetet från går-
den samt brådskan att blifva färdig hade framkallat en
blodstockning åt hufvudet. I detta tillstånd upptäckte
mig Covey och kom bort till mig, och sedan han stått
och betraktat mig ett ögonblick, frågade han hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
