Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
stod på. Jag sade honom det så godt jag kunde, ty
det var med svårighet jag kunde tala. Han gaf mig en
våldsam spark i sidan, som skakade hela min gestalt,
och befallde mig att stiga upp. Odjuret hade fått full-
ständigt välde öfver mig, och om han befallt mig något
som öfver hufvud var möjligt, skulle jag i mitt dåva-
rande sinnestillstånd bemödat mig att göra det. Jag
gjorde en ansträngning att resa mig, men föll ned igen,
innan jag kom på fotter. Han gaf mig en ny hård
spark och sade åter till mig att stiga upp. Jag försökte
på nytt och lyckades att stå upp, men då jag lutade
mig ned för att taga upp den tunna med hvilken jag
matade vannan, stapplade jag ännu en gång och föll
på marken, och jag måste hafva fallit på detta sätt, om
jag också varit säker på att genomborras af hundra
kulor till följd däraf. Då jag så låg där i detta ömk-
liga tillstånd, tog den obarmhärtige negertuktaren upp
det valnötsbräde hvarmed Hughes hade strukit af hvetet
i jämnhöjd med kanterna af ett halfbushelmått (ett
mycket hårdt vapen) och gaf mig med kanten af det-
samma ett tungt slag i hufvudet, som tillfogade mig ett
gapande sår och kom blodet att ymnigt framströmma,
under det han sade: ”Om du fått hufvudvärk, så skall
jag bota dig jag”. Därpå befallde han mig på nytt att
stiga upp, men jag gjorde ingen ansträngning därtill,
ty jag hade nu blifvit öfvertygad om att det var gagn-
löst, och den hjärtlöse uslingen kunde göra sitt värsta,
han förmådde likväl blott döda mig, och detta skulle
befria mig ur mitt elände. Då Covey fann mig ur stånd
att resa mig eller snarare förtviflade om att få mig där-
till, lämnade han mig för att på nytt sätta arbetet i
gång utan mig. Jag blödde mycket ymnigt, och mitt
ansikte var snart betäckt med mitt varma blod. Så
grym och obarmhärtig bevekelsegrnnden till det slag
han tilldelade mig var, var såret till lycka för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
