Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Blödning var aldrig mera verksam. Smärtan i mitt huf-
vud stillades hastigt, och jag förmådde snart resa mig.
Covey hade, såsom jag sagt, lämnat mig åt mitt öde,
och frågan var nu om jag skulle återvända till mitt ar-
bete eller taga mig fram till S:t Michaels och göra kap-
ten Auld bekant med sin broder Coveys förskräckliga
grymhet samt besvärja honom att skaffa mig en annan
herre. Mod hänsyn till det mal han hade i sikte, da
han ställde mig under Coveys ledning, samt vidare hans
grymma behandling af min stackars lama kusin Henny
och hans småaktighet vid utdelning af föda och kläder
åt slafvarna, fanns föga grund att hoppas pa ett gynn-
samt mottagande hos kapten Thomas Auld. Icke dess
mindre beslöt jag att ga rakt till honom, i tanke att
han, äfven om han icke lifvades af mänsklig hänsyn,
dock kanske skulle förmås att lägga sig ut för mig af
själfviska motiv. ”Han kan icke”, tänkte jag, ”låta sin
egendom på detta sätt krossas och sönderbultas, förstöras
och vanställas, och jag vill därför gå till honom i den
här saken”. För att komma till St. Michaels på bästa
och rakaste vägen måste jag gå en mil, och detta var i
min ömkliga belägenhet ingen lätt sak. Jag hade redan
förlorat mycket blod, jag var utmattad af öfveiansträng-
ning, mina sidor voro såriga efter de tunga stötarna af
•Coveys grofva stöflar, och jag var på allt sätt illa rustad
för färden. Jag passade emellertid på då den grymme
och listige Covey såg åt motsatt håll och gaf mig i väg
öfver fältet åt St. Michaels till. Detta var ett djärft
steg. Om det misslyckades, skulle det blott göra Covey
ännu mera förbittrad och öka hårdheten i min behand-
ling under min återstående tjänstetid hos honom; men
steget var taget, och jag måste gå vidare. Jag lyckades
komma nära halfvägs öfver det vidsträckta fältet i rikt-
ning mot skogen, innan Covey fick se mig. Jag blödde
ännu, och ansträngningen att springa hade på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
