Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett finger. Han brukade ibland säga att han icke
brydde sig om att taga fast mig igen — en förklaring som
jag icke hade svårt att tro: och jag erfor en hemlig känsla
som svarade: ”Du gör bäst i att icke söka få fatt i mig
igen, ty du skall sannolikt råka värre ut i en andra
strid än du gjorde i första.
Nåväl, käre läsare, denna strid med Covey, så obe-
tydlig den var och så konstlös jag fruktar att min be-
rättelse därom är, blef vändpunkten i mitt ”lif som
slaf.” Den tände på nytt i full låga frihetens heliga
eld som svagt glimmade i askan, framdrog i ljuset mina
gamla drömmar från Baltemore och väckte till nytt lif
känslan af mitt eget människovärde. Jag var en helt
annan varelse efter denna strid. Jag var ingenting förut,
och jag var en människa nu. Den återuppväckte min
krossade själfaktning och själftillit samt ingöt hos mig
ett förnyadt beslut att blifva en fri man. En människa
utan kraft är utan den för människovärdet väsentliga
högheten. Människonaturen är så sammansatt att den
ej kan ära en hjälplös människa, äfven om den kan be-
klaga henne, ehuru till och med denna medömkan icke
kan blifva långvarig, om icke tecken till kraft visa
sig.
Blott -den kan förstå verkan af denna strid på mig,
som själf gjort något eller vågat något för att afvisa en
tyranns orättvisa och grymma anfall. Covey var en ty-
rann och en feg sådan därtill. Efter att hafva gjort
honom motstånd, kände jag mig som aldrig förut. Det
var en uppståndelse ur slafveriets mörka och pestsmit-
tade graf till något af frihetens härliga himmel. Jag
var icke längre en feg träl, som darrade för en annan
jordemasks vrede, utan min länge kufvade ande hade
rest sig till en oberoende ställning. Jag hade nått den
punkt vid hvilken jag icke fruktade att dö. Detta sinne
gjorde mig faktiskt till en fri man, ehuru jag till formen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
