- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
151

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 17. Sista gången jag skulle piskas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151
sin väg, lämnande Covey och mig att göra upp oss
emellan bäst vi kunde.
Men min nuvarande fördelaktiga ställning hotades,
då jag fick se Caroline (Coveys slafvinna) komma till
ladugården för att mjölka, ty hon var en kraftfull
kvinna och kunde lätt hafva besegrat mig, utmattad
■som jag var.
Så snart hon kom i närheten, försökte Covey få
henne till hjälp. Märkvärdigt eller lyckligtvis nog var
•Caroline icke alls vid lynne att taga befattning med
något sådant. Vi voro alla i öppet uppror denna mor-
gon. Caroline besvarade sin herres befallning att taga
fast mig” precis som Bill hade gjort, men för henne
var det vida större fara, ty hon var Coveys slaf, och
han kunde göra hvad han behagade med henne. Det
var icke så med Bill, och Bill visste det. Samuel Har-
ris, som Bill tillhörde, tillät icke att hans slafvar piska-
des, såvida de icke voro skuld till något brott som lagen
bestraffade. Men den stackars Caroline var, liksom jag
■själf, i den obarmhärtige Coveys våld och undgick icke
de ödesdigra följderna af sin vägran: han gaf henne
nämligen åtskilliga hårda slag därför.
Slutligen (två timmar hade nu gått) uppgafs stri-
den. Efter alla sina ursinniga, men fruktlösa anfall
måste Covey släppa mig och sade: ”Gå nu till ditt ar-
bete, din skurk, jag skulle icke hafva slagit dig hälften
så hårdt, om du icke hade gjort motstånd.” Saken vai
att han icke hade slagit mig alls. Han hade icke under
hela denna brottning fått fram en enda droppe blod af
mig. Jag däremot hade pressat fram blod af ho-
nom och skulle till och med dessförutan hafva vant
segrare, emedan min afsikt icke hade vant att skada
honom, utan blott att hindra honom att skada mig.
Under de fulla sex månader jag lefde tillsammans
med Covey efter denna händelse, rörde han mig aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free