Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Jag behöfver icke säga att jag gjorde mitt allra bästa
för att få dem genomträngda af mina åsikter och käns-
lor. Sedan jag nu var helt väckt och hade kommit till
en bestämd föresats, gjorde jag mig till godo all den
lilla beläsenhet jag ägde, som hade afseende på de
mänskliga rättigheterna, i mina samtal med mina vänner.
Min’ Columbian Orator, denna pärla till bok, med dess-
vältaliga föredrag och uddiga dialoger, som så kraftigt
fördömde förtryck och slafveri — berättande hvad män-
niskor vågat, gjort och lidit för att erhålla frihetens
oskattbara goda — var ännu lefvande i min hågkomst
och rörde sig i meningarna af mitt tal med färdigheten
hos väl öfvade soldater som gå igenom sin exercis.
Jag började här min bana som offentlig talare. Jag tog
tillsammans med Henry och John slafveriet i öfvervä-
gande och slungade mot det Guds evigas rättvisas för-
dömande vredesflammor. Mina kamrater voro hvarken
likgiltiga, slöa eller olämpliga på något sätt. Våra
känslor voro mera lika än våra åsikter. Alla voro redo-
att handla så snart en användbar plan framställdes. ”Visa
oss hur saken skall utföras”, sade de, ”och allt annat är
klart.”
Vi voro alla utom Sandy helt och hållet fria från
slafsystemets snärjande prestlist. Det var förgäfves som
vi undervisats från predikstolen i St. Michaels om plik-
ten att lyda våra herrar, att erkänna Gud som npphofs-
man till vårt slafveri, att betrakta rymning som ett
brott mot såväl Gud som människor, att anse vårt slaf-
veri som en nådefull och välgörande anordning, att-
hålla vår ställning i detta land som ett paradis mot
den vi undanryckts i Afrika, att betrakta våra harda
händer och mörka färg som ett bevis på Guds misshag
och som ett tecken att vi voro bestämda för slafveriet-
samt tro att förhållandet mellan herre och husbonde
beredde ömsesidiga välsignelser och att vårt arbete icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
