Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Tar af större gagn för våra herrar än våra herrars om-
tanke var för oss. Jag säger att det var förgäfves som
•dessa ömkliga läror beständigt inskärpts från prediksto-
len i St. Michaels. Naturen skrattade ut dem. För min
del hade jag blifvit alldeles för stor för mina kedjor.
Fader Lawsons högtidliga ord om hvad jag borde blifva
■och hvad jag kunde blifva såsom verktyg för Guds för-
syn hade icke fallit ofruktsamma i mitt sinne. Jag hade
nästan hunnit till gränsen för mannaåldern, och min
barndoms profetior voro ännu ouppfyllda. Tanken att
år efter år gått förbi och mina bästa beslut att rymma
förfelats och förbleknat, att jag ännu var slaf, med ut-
sikterna att vinna friheten förminskade och alltjämt
under förminskning — var icke något som lätt kunde
sofvas bort. Men här kom en svårighet. Sådana tankar
och afsikter som jag nu närde kunde icke sysselsätta
mitt sinne länge utan att röjas för forskande och ovän-
liga iakttagare. Jag hade skäl att frukta att mitt
mörka ansikte skulle visa sig alltför genomskinligt för
att säkert dölja mitt djärfva företag. Planer af stor
betydelse hafva ofta smugit sig genom stenmurar och
låtit sina upphofsmän förblifva dolda. Men här fanns
ingen stenmur som kunde dölja mitt uppsåt. Jag ön-
skade kunna gifva bort mitt stackars skvallrande an-
sikte för en indians orörliga drag, ty det var långt ifrån
att bestå profvet för de forskande blickar jag dagligen
mötte.
Det låg i slafägarnes intresse och tillhörde deras
uppgift att studera människonaturen och särskildt slaf-
naturen för praktiskt ändamål, och många af dem hade
nått en förvånande färdighet häri. De hade icke att
arbeta med jord, trä och sten, utan med människor, och
såvidt de brydde sig om sin säkerhet och framgång,
måste de känna det materiel hvarmed de hade att ar-
beta. Med så många tänkande varelser som slafägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
