Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
voro icke i ett sådant uppror med anledning af någon
tvekan om rätten att rymma, utan på grund af känslan
af ett misslyckadt försöks följder.
Inom trettio minuter efter detta lifliga intryck kom
den fruktade katastrofen. Då jag hunnit fram till huset
och därifrån riktade ögat mot det ställe där vägen fram
till huset tog af från landsvägen, fick jag med ens viss-
het om det värsta. Detta ställe låg bortåt en kilometer
bort och var tämligen skymdt af de stora träd som kan-
tade stora vägen. Jag var emellertid i stånd att upp-
täcka fyra hvita och två färgade män som nalkades.
De hvita männen voro till häst, och de färgade följde
till fots bakom dem samt tycktes vara bundna. ”Det
är då säkert att allt är slut med oss; vi äro tydligen för-
rådda’-”, tänkte jag för mig själf. Jag blef lugn, åtmin-
stone jämförelsevis, och väntade med resignation på hvad
som skulle komma. Jag följde med blicken det olycks-
bådande sällskapet, då det svängde in på vår väg. Flykt
var omöjlig, och jag beslöt mig för att stå kvar och möta
olyckan, af hvad slag den än blefve, ty jag var icke
helt och hållet beröfvad ett svagt hopp att saken kunde
aflöpa annorlunda än jag först fruktade. Inom få ögon-
blick kom herr William Ilamilton, ridande mycket ha-
stigt och tydligen mycket upprörd. Han hade för vana
att rida synnerligen långsamt och hade sällan setts sätta
sin häst i galopp. Denna gång kom. hans häst nästan i
full fart och rörde upp dammet tjockt bakom sig. Herr
Hamilton var, fastän en af de mest beslutsamma män i
hela grannskapet, icke dess mindre anmärkningsvärdt
mild i sitt tal, och till och med när han var mycket
upprörd, var hans språk kallt och betänksamt. Han
kom till dörren och frågade om herr Freeland var inne
Jag sade honom att herr Freeland var i stallet. Bort
red den gamle herrn mot stallet med ovanlig hastighet.
Inom få ögonblick kommo herr Hamilton och herr Free-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
