Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
att göra försöket, skulle de brännmärka sig med feghet
och kunde gärna sitta ned, lägga armarna i kors och er-
känna sig blott skapade till slafvar. Denna föraktliga
karakter voro alla ovilliga att påtaga sig. Hvarje man
utom Sandy (han drog sig till vår stora ledsnad undan)
stod fast, och vid vårt sista möte lofvade vi hvarandra
på nytt och på det mest högtidliga sätt, att vi voro fast be-
slutna att på bestämd tid begifva oss af på vår långa
resa till ett fritt land. Detta möte hölls i mediet af den
vecka vid hvars slut vi skulle gifva oss af.
Tidigt på morgonen den bestämda dagen gingo vi
som vanligt till åkern, men med hjärtan som slogo häf-
tigt och oroligt. Hvar och en med oss nära bekant
kunde hafva sett att allt icke var rätt med oss och att
något oerhördt rörde sig i våra tankar. Vårt arbete
denna morgon var detsamma som under åtskilliga dagar
förut — att sprida gödsel. Medan vi så voro sysselsatta,
fick jag en plötslig förkänsla, som for igenom min själ
likt blixten under en mörk natt, röjande för den en-
samme vandraren afgrunden framför och fienden bakom
honom. Jag vände mig ögonblickligen till Sandy Jen-
kins, som var nära mig och sade: ”Sandy, vi äro förrådda
— någonting har just sagt mig det.” Jag kände mig
lika säker därpå som om rättstjänarna vore i sikte.
Sandy svarade: ”Du, det är besynnerligt, men jag kän-
ner det precis som du.” Om min moder — som då
länge hvilat i sin graf — hade visat sig för mig och
sagt mig att vi voro förrådda, kunde jag icke i detta
ögonblick hafva känt mig mera viss på saken.
Få minuter därefter kallade oss de langa, laga och
aflägsna tonerna från ett horn fran åkern till frukosten.
Jag kände mig som man torde känna sig, innan man
ledes bort för att afrättas för någon stor förbrytelse. Jag
ville icke hafva någon frukost, men jag gick med de
andra slafvarna hemåt för formens skull. Mina känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
